Världen säger nej!

I takt med att motståndet växer och kostnaderna stiger, tappar kärnkraftenfotfästet i världen.En handfull stora företag försöker nu hålla liv i sin förlegade teknologi genom att vända sig till länder i östra Europa och Asien.

Ovanpå alla andra nackdelar, är kärnkraften
en väldigt dyr teknologi.
I länder där marknads-
krafterna fått bestämma,
har den fallit platt. I USA har inte en enda reaktor beställts på 18 år och under de senaste 30 åren har man skrotat planerna på 123 reaktorer.Kärnkraftverket Rancho Seco i Kaliforniens huvudstad Sacramento stängdes den 6 juni 1989 efter en kommunal folkomröstning. Kraft-
bolaget håller nu på att ersätta atomenergi med förnybar energi och det visar sig vara en god affär för både dem och deras kunder. När den brittiska regeringen gjorde en översyn av kärnkraftens ekonomi, bestämde man att det inte var försvarbart att bekosta några nya reaktorer.Som ett resultat av detta valde kraftbolaget British Energy att avstå från två planerade reak-
torer. Av 15 EU-
länder, har 7 avstått från kärnkraft och när Sverige beslutar om en plan för avveckling, kommer en minoritet inom EU att stödja kärnkraften. Inte på 25 år har så få reaktorer varit under byggnad i världen och mer än 80 reaktorer har hittills stängts för gott.

Kärnkraftens
sista utväg

Bland I-länder är det bara Frankrike och Japan som fortfarande bygger nya reaktorer. Men i Japan har

kärnkraften fått ett ordentligt bakslag efter en olycka i den nya reaktorn Monju. Kärnkraftindustrin letar desperat efter nya marknader. I det forna östblocket har man börjat rusta upp gamla reaktorer och hoppas få bygga nya.

EU har beslutat att finansiera kärnkraft-
projekt i det här området med det uttalade målet att hålla liv i unionens kärnkraftindustri. De växande ekonomierna i Asien är också av stort intresse. Länder som Sydkorea, Taiwan och Indien har planer på

att bygga ut sin kärnkraft, men även här blir det folkliga motståndet allt starkare.Faktorer som underlättar kärnkraftindustrins framfart i Asien är att allmänheten vet mindre om riskerna och ofta har sämre möjligheter att göra sin röst hörd. Trots att

kärnkraften bara svarar för en liten del av deras elproduktion, är den en viktig orsak till många utvecklingsländers utlandsskuld. Vad de behöver är inte att göra om våra dyra misstag, utan få vår hjälp att bygga upp hållbara energikällor som de verkligen kan lita på.

Sverige säger nej!

Iopinionsundersökningar framgårdet att majoriteten av svenska folket fort-
farande vill avveckla kärnkraften. När det gäller dumpningen av högradio-
aktivt avfall, har kraft-
bolagen hittills misslyckats fullständigt i sin jakt på en svensk kommun som är villig att ställa upp. Det råder inget tvivel om vad folket vill. Men trots att
15 år gått, har inte mycket hänt. Efter halva tiden

Svenska folket sade
nej till kärnkraft i folk-
omröstningen 1980.
Det fanns tre olika röstsedlar och alla innebar total avveck-
ling av svensk kärn-
kraft. Samma år slog riksdagen fast att den sistareaktorn skulle stängas senast år 2010. Man gick så långt att det blev olagligt att planera för eller forska kring nya reaktorer.

saknas fortfarande en plan för hur avveck-
lingen ska gå till. Alla reaktorerna är i drift och mycket små resurser satsas på att utveckla de alternativ som finns. Dessutom har det inves-
terats nära 1 miljard i att renovera Oskarshamn 1 och ytterligare 1 miljard kommer att läggas ner på reaktorn under de närmaste åren. En reno-
vering av Ringhals 2 har

kostat nära 1 miljard och har samtidigt inneburit en ökning av reaktorns kapacitet, vilket alltså betyder en smygutbyggnad av svensk kärnkraft. Att vinstdrivande företag struntar i svenska folkets vilja är mindre konstigt.
Att svenska politiker gör det är desto merupprörande. Istället för

att ta tillfället i akt och skrota den dåligt fungerande reak-
torn Ringhals 2, gav regeringen 1995 till-
stånd till fortsatt drift. Dåvarande miljöminister Birgitta Dahl gjorde 1991 våld på svenska språket när hon försökte förklara hur det kom sig att man rivit

upp det "oåterkalleliga" beslutet att börja avvecklingen med två reaktorer 1995-96. Beslutet var oåterkalleligt när vi fattade det, sa hon. Många politiker försöker idag på ett liknande sätt slå knut på sig