HUR HITLER MISSADE ATOMBOMEN

I februari 1943 var vårt västra, klart Norska, grannland ockuperat av tyskarna. I USA kämpade Oppenheimer, Einstein och grabbarna med att få till en bra bomb. Man hade kommit ganska långt när man nåddes av beskedet att tyskarna inte låg långt efter. Man var tvungen att försöka sätta stopp för korpralen från Österrikes ideer om att vinna andra världskriget genom att fälla den första atombomben.

För att kunna ha kontroll över atomklyvningsprocessen, behövde man ha en "bromsvätska". En typiskt bra reaktionsbromsare är tungt vatten, D2O. Den enda plats i Europa som hade pågående tillverkning av D2O, var en stad i Norge som heter Rjukan. Denna gudsförgätna plats ligger inte särskilt långt från Oslo, ca 25 mil, och inte heller särskilt långt norrut, men man tror man är i alperna när man är där.

Den fabrik man gjorde det tunga vattnet i, ägdes då och idag, av Norsk Hydro A/S, som gjorde gödningsmedel där. För att göra tungt vatten går det åt mycket elektrisk energi, och vattenkraft har man gott om i Rjukan. I den lilla sta´n på ca 8000 invånare, finns det fem kraftverk. På nedanstående bild kan du se hur fabriken, eller åtminstone delar av den, såg ut. Ett stort hus som stod framför den här byggnaden, är rivet, pga de bombningar den utsattes för.
Lägg märke till rören, bakom fabriken som egentligen är ett enda stort kraftverk. Dessa rör ledde in vatten till turbinerna vilka alstrade den ström som gick åt i elektrolysen.

Den norska motståndsrörelsen gjorde ett jättejobb för att tillsammans med influgna engelsmän spränga fabriken i luften den 27/2 1943. Man tog sig in och sprängde, det gjorde man, men skadan vart inte tillräckligt stor, så produktionen av D2O (deuteriumoxid) var snart i gång igen.

Vad gör man då ?

Jo, man bombar, och det gjorde man, men inte heller det räckte, och den som har varit i Rjukan förstår hur svårt det måste ha varit att bomba där med den tidens vapenteknik. Men, det började bli bråttom, tyskarna skulle skeppa det lager av D2O man hade i Rjukan till Tyskland, för att få till sin smällare.

Motståndsrörelsen kom med en lysande ide´.

För att komma från Rjukan måste man över en stor och väldigt djup sjö, Tinnsjön. Där gick det järnvägsfärjor. Man lyckades sänka färjan "Hydro" på sjöns djupaste plats, ca 380 m, och därmed fick man stopp på Hitlers atombombsprojekt.
Hydro´s systerfartyg "Ammonia" kan du se här nedan i den hamn, Mael som hamnen heter, där motståndsmännen tog sig ombord. Det finns en bra film om det här.

Hjältarna från Telemarken heter den. Filmen är inte helt lätt att få tag på i dag, men gör ett försök, Kirk Douglas gör en av sina bättre roller i den.